Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Nordals härader, alltså nordöstra delen af landskapet. De flesta
hithörande bergarter äro skiffrar af olika beskaffenhet, från den
lösa, lätt förvittrande lerekiffern till den hårda, svårvittrade
liane-skiffern; därjämte förekomma kvartsitsandsten och kvartsit. Alla
dessa bergarter ha sedan sin bildning undergått de mest
genomgripande rubbningar, i det att lagren blifvit på mångfaldigt sätt
sammanpressade, sänkta oeh veckade i den omfattning, att vårt lands
berggrund knappast någonstiides kan framvisa ett motsvarande
virrvarr.
Af länets västgötadel ligga blott obetydliga partier nedom
högsta marina gränsen; dessa områden tillhöra i allmänhet länets
västligaste del. Hit höra nedre delen af Viskans dalgång (i Marks
härad), dalgångarna mellan Alingsås och Göteborg (i Vätle och
Kul-liugs härader) samt slättbygderna utmed Göta älf (i Väne, Fl undre
och Ale härader). 1 dessa trakter förekomma marina leror och
äfven märgel. Kalkhalten hos den senare är rätt betydlig i Viskans
dalgång, en naturlig följd af dess läge sydväst om Falbygdens
si-luriska bildningar. Däremot är kalkhalten i de öfriga nyssnämnda
trakternas marina märgel ganska låg; de ligga uppenbarligen för
mycket på sidan 0111 de siluriska bergarterna.
Af dalslandsdelen ligga relativt större delar under nämnda
gräns; hit höra i främsta rummet Nordals och Sundals härader, som
tillsammans utgöra själfva Dalboslätten, men äfven i Tössbo härad
(kring Amål) och i Valbo härad (väster om Kroppefjäll) ligga
vidsträckta områden under denna gräns. Hos de dalsländska marina
lerorna är kalkhalten ännu lägre än inom trakterna utmed Göta
älf i länets västgötadel.
Äfven moränen är vanligen mycket kalkfattig, en naturlig följd
af berggrundens beskaffenhet Undantag härifrån bilda likväl vissa
delar af västgötaområdet, som ligga söder om de siluriska
bildningarna, särskililt i Äs och Red vägs härader, där moränmärgel har
jämförelsevis stor utbredning. Äfven rullstensgrus och
sötvattens-aflagringar i dessa trakter utmärka sig genom sin kalkhalt,
exempelvis i Ätrans dalgång norr om Ulricehamn.
Torfmarkernas areal har beräknats utgöra 7* % af länets hela
ytvidd, inom länets västgötadel finnas flera mycket stora mossar,
t. ex. den bekanta Komosse, en ofantligt stor, ödslig högmosse,
belägen på gränsen mellan Älfsborgs och Jönköpings län. Den till
förstnämnda län (och Redvägs härad) hörande delen omfattar i rundt
tal 2,500 hektar. Torfmarkerna likna i flera afseenden västra
Smålands och Hallands och äro alltså fattiga på kärr, men särdeles rika
på högmossar, livilka ofta hafva ganska ansenliga bränntorfslager.
Inom länet finnes alltså god tillgång på mossar, lämpliga för
bränu-torfs- och torfströberedning. På många trakter, särskildt inom södra
6—102ÖHI. Em i g va tio nsu l ved n ingen. Bilaga VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
