Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalande af Doktor Adrian Molin, Sekreterare i Nationalförsamlingen mot emigration, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOlt ADRIAN MOLIN.
35
Vi iia så godt också om s. k. fackmän, folk, sora ha anspråk på
att begripa egnahemsfrågan och äfven tillerkännas omdöme i saken,
därför att dc själfva vanskött några hundra tunnland jord en större
eller mindre del af sitt lif och sitta i hushållningssällskap. De
representera i allmänhet den »nyktra betänksamheten» — den nykterhet,
som är hyende under de obotfärdigas förhinder. Men det är inte den
vi behöfva.
De representera hvad jag med ett ord skulle vlija kalla
patronsynpunkter na. De äro för det första djupt öfvertygade, att
folket vill inte ha jord, och till den öfvertygelsen ha de kommit
genom sin erfarenhet, att folket vill inte längre med dryg
dagsverksskyldighet betala för deras förfallna torp, långt borta från ära och
redlighet. De äro vidare öfvertygade om, att när »man» inte kan
föda sig på 50, 100, 200 tunnland jord, sä kan man ännu mycket
mindre föda sig på 10 tunnland. Men samtidigt äro de lika lifligt
öfvertygade, att egnahemsrörelsen liar en vacker fosterländsk uppgift
i att skaffa dem arbetskraft i stället för de torpare de inte kunna få
— och gärna pa de tor]) de eljest inte få besatta, — och därmed
stämmer väl, om också icke deras första öfvertygelse, så deras öfvertygelse
n:o 2, att man icke kan lefva på småbruk: småbrukaren behöfver
det heller inte, ty det är arbetsförtjänsten på den stora gården, som
skall ge fyllnaden i lefvebrödet. Alltså: egnahemsrörelsen är en
högre lbrm af det gamla torpareväsendet.
De höra som sagdt till de nyktra och betänksamma, och deras
största fruktan är* att »det skalL gä för fort». Det. är ungefär
samma folk som ansåg, att det gick för fort. när vi började bygga
järnvägar. Och visst ha vi byggt åtskilliga dumma banor, men hade
vi lydt dem, hade vi nu inte haft några järnvägar alls. Visst
måste vi också, naturnödvändigt, eftersom allt mänskligt är
ofullkomligt, få en bel del mindre lyckade hem. Men det är ju knappast
skäl att icke bygga några alls. Här gäller det alt våga om man \ ill
något vinna.
A nej, faran att något går för fort här i landet är ju inte
stor — så länge de gamla, de som ha det bra, regera, och de unga, de
som vilja ha det bra, emigrera.
Det är nog tvärtom så, att vilja vi framåt med vår
egnahemsrörelse, så måste vi skaffa den en ledning, som har det rätta
perspektivet på frågan, som förstår, att det är inte något storverk att ett
år få ett tjog egnahem i ett län, hvarifrån samma år 2,000 människor
emigrera, att det inte är något storverk att på ett år göra 200
egnahem i Sverige, när en blott normal ökning af vår
jordbruks-idkande befolkning skulle förutsätta bildandet af c:a 4,000 nya
brukningsdelar om året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
