Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR. KNUT WICKSELL.
111
för det hela; industrien åter det sekundära: öfverbyggnaden ]);i denna
grund. Lifsmedelsbehofvets tillfredsställande är ju för människan
liksom för alla lefvande varelser det första, i själfva verket det endaabsolut,
nödvändiga villkoret för hennes tillvaro; först när detta är uppfylldt,
kan det öfver hufvud bli tal om tillfredsställandet af andra, högre
behof, ilen ä andra sidan blir just härigenom industriens utveckling
måttet pa ett lands eller en befolknings fortskridande i kultur.
Långt ifrån, därför, att ängslas öfver, att en växande mängd
arbetskraft »drages* från jordbruket för att i stället vända sig till
industrien. handeln eller de af ålder s. k. liberala yrkena, borde man
tvärtom glädjas häröfver såsom ett tecken, att jordbruket utom sin
egen arbetarstam nu förmår underhålla en allt större mängd
människor, hvilket ju i stort sedt är likbetydande med, att af det
tillgängliga samhälleliga arbetet en allt mindre del är erforderlig för
det enkla näringshehofvets tillfredsställande, en allt större del alltså
blir öfver till fyllande af de kulturella behofven och uppgifterna.
■Tag bortser härvid från de olägenheter, som dess värre äro
förknippade med den moderna, ensidigt drifna arbetsfördelningen,
samt befolkningens hopande i storstäder och industrisamhällen; dessa
olägenheter äro enligt min förmening mycket stora och väl värda,
att man söker afhjälpa dem, men denna fråga tillhör en annan serie
af betraktelser än den, med hvilken vi här sysselsätta oss.
Jag talar nu närmast om vanliga, normala förhållanden, d. v. s.
jag förutsätter, att hvarje land i stort taget förser sig själft med
hufvudmassan al’ sina såväl jordbruks- som industrialster, och att
det mellanfolkliga varubytet endast kommer till stånd, i den mån
som, på grund af klimatiska och andra olikheter, det ena landet i
öfverskott producerar, hvad det andra behöfver, men icke lämpligen själft
kan framställa utan med större fördel förskaffar sig genom byte.
Under sådana omständigheter behöfver man säkerligen icke frukta
en alltför långt drifven, industriell utveckling; hvarje öfverdrift i
detta afseende skulle ju straffa sig själf, och det rätta
jämviktsförhållandet snart af sig själft återställas medelst prisbildningen på
å ena sidan jordbruksprodukter, å andra sidan industriartiklar, såsom
regulator för det hela. Men visserligen skulle då industrien icke
heller i någon väsentligare man kunna tjäna såsom aflopp för en
alltjämt tillväxande befolkning. »Öfverbyggnaden» kunde ju endast
växa, i den mån grundvalen blefve bredare eller mera solid. Båda
skulle i ett land af gammal odling — frånsedt den revolntionering
af framställningssätten, som tidtals kan bli en följd af epokgörande
upptäckter och uppfinningar — endast förete en ytterst långsam,
stegvis skeende utveckling, så att totalbilden i hvarje samhälle, blefve
en, visserligen kulturellt framåtskridande, men i rent
populationis-tiskt hänseende väsentligen stationär typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
