Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ÄLDRE TORI’I-AOSTIFTNINGEN.
stundande, men att alla torp och baokstufvor, som icke hafva så stor
och god åker och äng, att de kunna göra skäl for minst ett fjärdedels
hemman, skola dömas bort och bortrifvas och till allmänningen
utläggas igen, om ej urminnes häld är åkommen. Intet torp eller
backstufva stadgades dessutom dädanefter skola få uppsättas eller
uppbyggas ånyo på lands-, härads- eller sockenallmänningarna utan
efter föregången undersökning vid laga ting och därefter meddelad
resolution af landshöfdingen. Dessa uteslutande af omsorg om
skogarna dikterade bestämmelser skärptes genom skogsordningen al’den
12 december 1734 ’) såtillvida, att endast redan skattlagda och indelta
allmänningstorp skulle tillåtas blifva bestående och ägarne däraf
bibehållna vid deras laga fång; sådana torp åter, som vid tiden för
förordningens ikraftträdande icke blifvit skattlagda och indelta,
skulle utrifvas, och nya torp icke dädanefter tillåtas, såframt de icke
kunde blifva tjänliga till soldat- eller båtsmanstorp eller boställen
till skogvaktare eller andra personer af jägeristaten. Förbudet mot
nya intagor å allmänningar inrycktes som bekant äfven i allmänna
lagens byggningabalks kap. 1(5, §
Dessa föregående bestämmelser hade uteslutande afseende ä
torp-intagor på allmänningarna, till hvilka visserligen äfven
soekcnall-männingarna i detta sammanhang räknades. Den restriktiva
lagstiftningen mot dessa torp, som ytterligare kompletterades och
preciserades genom i det 18:de århundradet utkomna författningar,
förlorade med tiden i betydelse, allteftersom lägenheterna till intager
på allmänningarna blefvo färre och dessa själfva genom försäljningar
till skatte samt genom skiftes- och afvittringsverkens fortgång blefvo
mera kringskurna. För uppkomsten af den på enskilda
hemmans-ägor sittande torpare- och hackstugnsittareklassen har denna
lagstiftning endast såtillvida haft indirekt betydelse, att de hinder
den lade för torpintagor på allmänningarna minskade möjligheterna
till själfständiga bosättningar för de allmogeelement, för hvilka egna
hemmansbruk icke stodo till buds. I någon man bör den fördenskull
hafva bidragit till den starka framväxten af torp och backstugor på
enskilda hemmansägor i det 18:de århundradet. Att denna inverkan
varit betydande måste dock betviflas, då dels skogsordningarnas
föreskrifter ofta torde hafva kringgåtts, dels tillväxten af den
egen-doinslösa landtbefolkningen betingats af folkökningen i främsta
rummet i förhållande till tillgången på redan skattlagd jord.
Jämsides med allmänningstorpen hade emellertid i det 17:de
århundradet torp och backstugor börjat uppstå äfven på enskilda ägor.
Annu i midten af nämnda århundrade torde detta hafva varit
sparsamt. men det blef under Karl XI:s med inre framåtgående förbundna
regeringstid allmännare. Den viktigaste orsaken härtill var
indel-’) Art, II, III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
