Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. B.. Florida. Emigrerade 1870. Från Uppsala län.
Jag är född i Uppland den 8 september 1834. Min fader var bonde
där och hade ett fjärdedels mantal, fritt från skuld. Han dog 4½ månader
innan jag blef född. Min moder hade tre söner och tre döttrar. Hon var
änka i 9 år, och då blef min äldsta bror 21 år, så att det måste blifva arfskifte.
Jag var då 8 år. men mins mycket väl huru det gick till att sälja hemmanet.
Vi arfvingar och förmyndare reste till tinget, och där bjöd min svåger 1,000
och min broder 1,200 riksdaler banko och han fick hemmanet. Allt var
öfver-enskoinmet på förhand. Det var mycket skog till det hemmanet, ehuru min
fader innan han dog byggde alla husen nya. Min moder ville ej ta undantag
utan tog sin part och gifte sig igen med en bonde i G. socken. De hade
ett tredjedels mantal, men om min moder ej hade varit en så utomordentligt
driftig arbets- och hushållsmänniska, så hade det ej gått. Vi fingo i sanning
lära oss att lefva enkelt, och det så att det sitter i mig ännu. Jag mår illa
när jag ser att somliga lefva i fråsseri. Jag hade aldrig lust med att arbeta
på jordbruk. Jag gick som det är vanligt och läste för prästen, men har
aldrig kunnat förstå, att det gjorde oss något godt fastän det var väl menadt.
Sedan jag var konfirmerad, reste jag till Uppsala och blef antagen som lärling
hos en kopparslagare och hade en verkligt svår tid tills jag den sista mars
1855 blef gesäll. De tre första åren fick jag ej mer än maten, och den var
så otillräcklig och dålig som den kunde bli. Den öfriga tiden, mer än 1½
år, fick jag sammanlagdt 28 kronor för. Jag har lust att omnämna en händelse,
som kan styrka hvad jag säger. Det kom en ny lärling från landet, och när
han hade varit där tre månader, så fingo vi färskt kött en middag, och när vi
kommo ner i verkstaden igen, så frågade en af gesällerna den nya pojken om
han hade fått »mat» någon gång förut sedan han kom dit, och svaret blef:
ja, en gång. Således färskt kött två gånger på tre månader. De kallade
färskt kött för mat på landet.
Jag blef gift 1857 och hade då 4 kronor i veckan. Det föreföll ju vara
hufvudlöst, men jag hade ställt det så, att jag ej kunde göra annat, och jag
ville vara ärlig. Som sagdt, lönen var 4 kronor i veckan, och 90 kronor
betalade jag i hyra per år. Omsider kom tillökning till familjen, så att vi
hade två barn. Jag hade maten hos den som jag arbetade för, och
arbetstiden var från 5 på morgonen till 7 på kvällen. Jag måste vara uppe senast
kl. ½5, och så hade jag att sträcka ut arbetet till ibland kl. 1 på natten,
och för denna öfvertid fick jag mindre betaldt än för dagsarbetet, ty gasen
kostade pengar och måste betalas. Så gick det i 4 år. Så blef jag svårt
sjuk 1861 i nervfeber, och detta gjorde mig oduglig för tre månader. Jag
måste sälja mitt fickur att betala hyran med, men när det som mest
för-tvifladt var, så var det några män med hufvud och hjärta på rätta stället
som kommo mig till hjälp. De sågo att jag ovillkorligen måste alldeles duka
under för armodet och de sade mig att de ville låna mig penningar att sätta
upp egen verkstad. Jag hade intet annat själf än min hustru och två barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
