Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mening), ni tar en obetydlig sak alltför
allvarsamt! Wharton upptogs af ett
påskyndande goromål; ett ögonblicks otålighet
måste förlåtas.”
”Ett Ögonblicks!”, sade hon och höjde mot
himlen sina sköna ögon. ”O, Vivian,
huru-litet ni känner honom! Jag är den
olyckligaste varelse som någonsin funnits; men det
ges ingen man på jorden, åt hvilken jag ville
säga det, utom åt er.”
Vivian kunde ej underlåta att röna någon
erkänsla för denna utmärkelse; och i det han
Ju tade sig öfver hennes harpa med en
uppsyn af ovanligt deltagande, sade han sig
hoppas att alltid kunna visa sig värdig hennes
aktning och förtroende.
I detta ögonblick afbröts samtalet of
Wharton, som hastigt genomgick rummet. ”Kom,
Vivian,” sade han, ”vi komma mycket sent
till parlamentet.”
”Vi få ju se er åter till middagen,” sade
mrs Wharton till Vivian med låg röst. Vår
hjelte svarade med en samtyckande bugning.
Fem minuter derefter ångrade han att
haf-va mottagit bjudningen, emedan han såg att
han nödgades förnya samtalet, som på en
gång var interessant och förvirrande. Han
fann det orätt att ingå i förtroende om
detta fruntimmers klagomål emot sin man; men
han hade blifvit rörd af hennes tårar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
