Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begått mot mig i hela sin lefnad. Gå
härifrån och lemna mig min dotter Sara.”
”Åtminstone har jag funnit en syster, då
jag mest behöfde det,” svarade lady Julia.
”Jag anade alltid alt du älskade mig; men
visste aldrig huru mycket, förrän i
detta ögonblick,” tilläde bon och vände sig om1
att omfamna sin syster; men lady Sara, som
nu återtagit sitt iskalla utseende, stod
orörlig,och mottog sin systers omfamuing, ut«i»
tecken till lif eller känsla.
"Lady Julia Lidhurst,” sade miss
Slrict-)and, "ni förödmjukar er fåfängt. Jag
tyckte er mor, lady Glistonbury, ålade er att
lemna er syster, lady Sara, åt oss ocli sin
skyldighet.”
"Skyldighet!” inföll Julia, och heimes ögoit
blixtrade af barm, ”kallar ni detta skyldig
het2 — Aldrig skall jag förödmjuka mig
mera inför er; — jäg skall lemna er, mi ocU
för alltid. — Skyldighet/"
Hon gick, och sålunda förlorades ett af de
skönaste tillfällen att stärka ett ungt och
okonstladt sinne i kloka oeh ädla tänkesätt.
Efter att fruktlöst hafva förödmjukat sig in-*
för en mor, hade denna stackars unga flicka
nu gtt utslå en fars förebråelser; och efter
den obevekliga miss Strictland, måste bon
råka ut för den uppretade miss Batemao.
Det var svårt att afgora antingen den förras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
