Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Låga misstankar!” utbrast Viviau och
slog sig för pannan; ”huru kunde jag ett
enda ögonblick lyssna till dem!”
”Misstankar mot Russell!” ropade Julia t
med en blick .af högsint förtrytelse;
”misstankar mot er ädelsinnade vän! Hvilken
ondska eller hvilken svaghet!”
”Svaghet! ömklig svaghet! En plötslig
verkan af svartsjukan, och kan ni väl tänka crT
genom hvad medel, genom hvad konstgrepp
mitt sinne blifvit uppstegradt till denna
orimliga yra?”
”Jag kan icke lyssna dertill nu,” inföll
lady Julia; ”mina tankar kunna ej fasta sig vid
något sådant. Jag kan ej återgå till det
förflutna; hvad som skett kan icke vara ogjordt;
hvad som är sagdt kan icke vara osagdt.
Ni kan ej återkalla edra ord — de hördes —
de förstodos. Jag ber er lemna mig, sir, att
jag må ega rådrum att tänka, om möjligt
är, att besinna hvad ännu återstår mig att
göra. Jag eger ingen vän, ingen, ingen, som
kan eller vill råda mig! Jag bad er lemoa
mig, sir.”
Yivian kunde i detta ögonblick icke
afgö-ra, om han borde säga lady Julia eller ej,
att hennes hemlighet var upptäckt, eller
åtminstone misstänkt, af Rera personer bland
familjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
