Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,TMep der{ ligger svårigheten! Nej, fffjf
jflg kap, min själ, icke nämna det,” ropad?
Jorden. ”Det upprör alla mipa känslor, såsom
iar och hederlig man. På min ära, såsom
pt>ir, skulle jag tala, om jag kunde; men min
själ jag kan det.”
”Ni vet, min bäste lord,” sadeViyian, ”att
i fVåga om mig gälla inga svårigheter eller
grannlaga betänkligheter. Ers herrlighet har
gjort mig äran att alltid lefva på en så
förtrolig fot med mig, att det säkert icke
ffrr-nes något som ni ej kan säga mig!”
”Ja, så är det,” svarade lorden, som
lem-nade sin tillgjordt bedrofvade uppsyn, och
sökte afskudda den verkliga känsla af
förlägenhet han erfor. ”Ni har rätt, min käre
Vi vian, vi stå onekligt på en så förtrolig fot
med hvarandra, att jag ej behÖfver lyssna
till några betänkligheter. Men det ges vissa
saker, en vältippfostrpd, bildad man — kort
sagdt, det skulle nära nog likna — — Men,
jag är sannerligen på allvar bragt i trängsel,
och måste försvara mig så god t jag kan mot
min brorson. Vet då, att han friat till
lady Sara, och haft den dristigheten att fråga
mig, om det var någon sanning eller ej i vissa
rykten, dem han påstod vara allmänt gängse.
Himlen vete huru eller hvarfÖre! Och han
ansätter mig, den sluge skälmen, för sin
kusins skull, att motsäga dessa rykten, på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
