- Project Runeberg -  En bok /
40

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skottår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mer tyckes bli mannens privategendom. Alltnog!
Det började redan nyårsdagen, då jag bland
mängden av idiotiska önskningar på visitkort
upptäckte två violetta kuvert, som formligen stunko av
Corylopsis eller Jockey Club eller vad det var för
smörja. Ett pryddes av ett vapen tillhörande —
ja, det talar jag diskret nog inte om. Jag bevarar
emellertid det inneliggande dokumentet som en
del av det stora corpus delicti jag tänker
draga fram, då jag en gång gör upp min vidräkning
med kvinnorna. Där stod:

»Den blick Ni gav mig genom kikaren sista
Mæterlinckaftonen trängde — kan Ni gissa vart? Min första
känsla var den förlamning en liten vibrerande
kvinnosjäl alltid måste känna, då en man som Ni ser på henne
s å. Jag förlorade all handlingskraft och kom hem utan
att jag visste huru. Dagen före julaftonen såg jag Er
ånyo, då på Biblioteksgatan. Återigen samma blick, som
jag fåfängt sökte besvara, ehuru mitt hjärta fordrade
det. Ni lade handen på hjärtat — och jag
genomströmmades av ett begär att leva fullt och helt och bli lycklig.
Nu begagnar jag mig blott av min rätt som varmblodig,
fördomsfri, tänkande kvinna, då jag anhåller om ett möte.
Ni är ju fri?!!! jag känner, att jag, endast jag, har
förmågan att göra en man som Er lycklig, känna med
honom, leva upp i hans konst och dallra i harmoni med
vingslagen av hans ande. Kl. 3 i Humlegården om
torsdag — — —!
                        Marianne.»


Jag kände mig oskyldig både vad blickarna
och gesten mot hjärtat beträffar. Möjligen ämnade
jag på Biblioteksgatan ta upp min blå snusnäsduk,
som verkligen vilar i närheten av sagda organ, men
detta behöver ju ej betyda någon uppmuntran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:27:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enbok/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free