Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Mor Märta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarlig, men tillika så vemodsfull och till hälften bedjande på
henne, att hon förstod, att fortsättningen skulle såra henne.
Hon tystnade, men så räckte hon handen mot den gamla och
lutade sig fram emot henne samt såg henne åter in i ögat.
»Förlåt mig», hviskade hon, »jag skall ej mera spörja om
en sak, som plågar dig.
Den gamla nickade vänligt, och så fortsatte de ridten.
Man hade ridit genom Hedemora, en stor by, belägen
något väster om Håfran, en half mil från Borganäs. Det var
en ort med liflig rörelse, och den enda i hela Dalarne, som
hade utseende af stad. Det dröjde icke heller mer än sexton
år, så fick den stadsprivilegier och tvenne borgmästare, som
hvar sitt år skulle sitta i rätten, som det hette.
När grefven med sitt sällskap red därigenom, var allt
tyst och stilla, och man mötte endast en och annan af
invånarne, hvars skyndsamma gång dock tydligt tillkännagaf,
att vandringen icke var en lustvandring utan gällde arbete.
Det var hufvudsakligen om lördagarne, som här var
lifligt, ty då var här liksom torgdag, och en mängd landtfolk,
äfven långväga från, besökte då byn, och därför hette det
också i 1449 års privilegier, »att de skulle hafva en torgdag
och måga alla där fritt köpslaga».
Men den oro, som behärskade fogden, och som han icke
kunde, oaktadt allt sitt bemödande, fullkomligt dölja, tilltog
under färden genom Hedemora och äfven sedan han kommit
ut ur byn. Han såg litet emellan ut öfver bygden.
Synbarligen väntade han någon eller något, som dröjde att infinna
sig. Grefven låtsade emellertid intet därom, ehuru hans frågor
ofta blefvo obesvarade, och vidrörde han närmare det föremål,
som tycktes intaga förgrunden i fogdens tankar, svarade
denne undvikande.
»Hade vi icke tillryggalagt så kort vägstycke», sade
slutligen fogden, »så skulle jag vilja föreslå er, ädle grefve, att
vi här läto duka upp något af vår resekost ...»
Grefven afböjde dock fogdens förslag. Det skulle blott
gifva anledning till en onödig tidsutdräkt, och därtill var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
