Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och för slottet, som jag utan tidspillan och utan anfall
lämnar i edra händer, fordrar jag fritt aftåg därifrån.»
»Mycket fordren I då, Johan Wale!»
»Men icke mera än hvad I skolen gifva, Engelbrekt!
Jag menar, att tiden är eder dyrbar, och fjorton dagar skall
jag hålla slottet konungen till handa mot hela den stora här,
som följer eder. På den tiden kan mycket ske och mycket
förloras ... I ären nu kommen sunnanskogs, Engelbrekt, och
I veten bättre än hvad jag kan utsäga, huru herrarne här
nere äro sinnade.»
»Hvad jag vet», afbröt honom Engelbrekt, »är det, att
fräckare niding än I, Johan Wale, har knappast trampat
Guds jord, och haden I icke kommit härut på god tro, så
voren I nu min fånge, och jag läte eder här på stället
umgälla allt det onda, I hafven utöfvat i min hembygd och
senast på Borganäs mot mig själf. Hvad skullen I säga
därtill, fogde, om jag lämnade eder i denne mannens händer?»
Engelbrekt pekade på Herman Berman, som dyster och
sluten satt vid hans sida.
»Det skolen I dock icke göra ... Engelbrekt kan icke
fläcka sitt namn med en sådan gärning!»
»Vänd åter till slottet, Johan Wale, och slut till porten
väl ... jag vill taga både slottet och dig med väpnad hand ...!»
Herman Berman red fram vid dessa ord, som yttrades
med vredgad stämma och flammande blick. Han lade sin hand
på fosterfaderns och sade:
»Mig synes, som om du här tänkte mera på mig,
fosterfader, än på riket, som du dock hittills alltid gjort ... Tag
slottet ur denne mannens hand och låt honom draga hädan
— det rådet vill jag gifva dig. Ty våra fäders lag har ingen
rad, som passar in på denne mannens brott, och icke heller
något straff. En ärlig man vill icke byta ord med honom ...
Sätt honom på en båt och låt honom medtaga, hvad han kan
därpå rymma af sitt ... Gud och Sankt Erik blifve hans
domare.»
Engelbrekt satt länge och öfvervägde sin fostersons ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
