Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela härens älskling. Men mången ansåg honom för ung för
ett så viktigt värf. Själf tänkte han knappast därpå, ehuru
hans hjärta svällde af stolta drömmar om bragder och ära,
hvar gång höfdingskapet nämndes. Kanske stod där ock vid
sidan af dessa drömmar en, som hviskade om en belöning af
ljufvare art — en belöning, hvartill bragderna skulle bana
honom vägen. Hoppet är ungdomens bästa egendom, och hvar
det finnes en aldrig så liten glänta på den molnhöljda
himmelen, så lyser det fram med sin förgyllande sol.
Kanske var det något sådant, som gaf färg åt Hermans
bleka kind, då han blygsamt tog plats bakom Engelbrekt i
kretsen af de allvarlige män, hvilka hade sammanträdt för
att rådgöra om saken, eller bättre för att afhöra Engelbrekts
beslut, ty ingen fanns i hela den stora hären, som icke trodde
på Engelbrekt som på ett öfvermänskligt väsen. Och därför
var hans vilja allas lag, därför voro rådplägningarna
knappast något annat än ett bekräftande af hvad han föreslog.
Men de voro dock nödvändiga, emedan de lågo i själfva
naturen af hela denna folkresning, hvars villkor och mål var
bevarandet af hvarje mans frihet och beslutanderätt.
»Nu är hären skiftad», sade Engelbrekt här, sedan han
redogjort för några andra ärenden, »och som mig synes, bör
en afdelning gå utmed sjökanten ned emot Tjust och
Stäkeholm. Den andra skaran, menar jag, bör taga vägen in åt
Småland och börja med fogden på Rumlaborg och sluta åt
Hallandsgränsen. Där vill jag, om så Herren står oss bi och
allt går oss väl i händer, vara till mötes med den tredje
afdelningen, och med denna drager jag härifrån norrut till
Örebro, där, som I veten, Matts Kettilberg väntar oss. Hafva
vi väl det slottet i våra händer, så må vi draga ned bland
västgötarne. Sådan är min mening, om den synes eder god!»
»Visligen hafver du talat, Engelbrekt», sade en gammal
bergsman, »och tre räfsor göra fortare arbete än en, om hon
ock är stor. Månde så Gud och Sankt Erik stå oss bi, så
kunde vi draga hemåt till Mikelsmässotiden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
