Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och män lidit ondt af konung Erik, så hafva vi mer att vänta
af Sveriges bönder, Gud straffe mig, och deras höfvitsman,
Engelbrekt Engelbrektsson, som nu tillika sitter vid vår sida
i rådet och sedan ett år förer styrelsen i Sveriges land.
Bättre synes det mig vara att lida och fördraga hvad ondt är
under vår herre och konung, än under ett bonderegemente,
som icke har något undseende för riksens herrar och män.
Därföre är det min mening, att vi framför allt söka rädda
konungen och sedan aflägsna Engelbrekt.»
»Tvenne saker nämner du där, broder Bengt», vidtog
en annan, »af hvilka hvardera äro svåra och fordra mycken
klokhet och stor enighet, dock synes mig den senare svårare
än den förra. Utgången af rättegången mot konungen lärer
väl kunna förutses, om ock en eller annan eftergift måste
göras, något som jag tillstyrker, just emedan vi själfve nu,
Gud bättre, behöfva en stark konungamakt mot Engelbrekt,
men denne ... att han måste aflägsnas, därom äro vi ense,
men detta måste ske så, att vi betaga honom lusten att
vidare uppträda bland riksens herrar män. Mig synes det icke
otroligt, att vi få den gode bergsmannen till rikets marsk,
och då är den senare villan lika ond som den förra!»
Ett sorl af ovilja genomlopp de sittande gråbröderna vid
dessa ord, och flera sprungo upp för att ge sin ovilja luft i
ord, men den gamle i karmstolen vinkade med handen, och
de satte sig åter.
»I bekräften mitt tal», fortsatte talaren och såg sig
omkring, »jag ser däruti beviset på, att I skolen uppbjuda all
eder makt för att förekomma slikt. Länge nog hafva männen
ur rikets yppersta ätter nödgats böja hufvud för denne
pösande bergsman. Väl tror jag ej, att konungen, åt sig själf
lämnad, skall med sitt val falla på denne man, hvarken för
drots- eller marskämbetet, men väl kunde hända, att han låter
omständigheterna och mannens många vänner inverka på sig,
eller ock att hans val faller på någon af dessa, hvilket vore
lika illa. Mig synes det därföre vara af största vikt för oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
