Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttalat den innersta tanken hos ganska många af de
närvarande, men ingen vågade högt uttala denna tanke, helst som
hoppet att på annat sätt vinna sitt mål tycktes fotadt på
säker grund.
Midt under denna graflika tystnad hördes trenne slag
på dörren. En af de innevarande skyndade genast att öppna,
och på tröskeln visade sig en nunna. Hon gick rakt fram
till Krister Nilsson och hviskade något i hans öra, och de
öfrige herrarne samlade sig där omkring, så att det blef
omöjligt för Herman att kunna uppfatta det minsta ord af
hvad som sades. Men han såg, huru herrarne ifrigt hviskade
vid hvarandra, och att mycken oro rådde bland dem, liksom
om något alldeles oväntadt inträffat, och några ögonblick
därefter flyttades karmstolarna bort, och den lille munken lyfte
upp ett par af golfstenarna, hvilka sutto fästa vid en
järnlucka. Nunnan hade medfört flera vaxljus, hvilka tändes,
och den ene efter den andre af herrarne försvunno som
skuggor genom golföppningen. Till sist nedsteg äfven munken,
hvarpå nunnan tillslöt öppningen och skyndade bort.
Herman sprang upp ifrån bänken, på det häftigaste
upprörd af hvad han hört. Väl visste han, att många bland de
förnäme herrarne icke voro Engelbrekt blida, men aldrig hade
han kunnat föreställa sig, att sådana ord bland dem kunde
fällas öfver den man, hvilken hvarje ögonblick var färdig att
gifva sitt lif till och med för desse herremän. Han led
bittrare vid tanken på herrarnes blindhet och deras mörka
anslag, än om man slitit hans skälfvande hjärta ur kroppen
och kastat för de nyss försvunnes fötter att förtrampas. Han
genomgick på det noggrannaste allt hvad han hört och
öfvervägde hvad han hade att göra, men förbittringen
omkullkastade hvarje uppgjordt förslag och jagade honom att uttänka
ett nytt, och så gick han fram och åter, ett rof för sina egna
tankar.
Ljudet af klosterklockan, som ringde till aftonbön,
hejdade honom på hans brådstörtade vandring. Han såg upp.
På ena sidoväggen bakom en af pelarna hängde ett krucifix.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
