Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Afghanska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dost Mohamed ej utan skäl kunnat tillägga sig segern.
Men han hade i ej mindre grad statsmannens klokhet än
krigarens snille. Han insåg väl, att han ej på längden
kunde hålla stånd mot Englands makt. Dagen efter sin
lysande bedrift på fältet red Dost Mohamed helt lugnt
upp till sir W. Macnaghtens bostad, presenterade sig sjelf
som Dost Mohamed, räckte sändebudet samma sabel, som
dagen förut så fruktansvärdt blixtrat i spetsen för hans
skaror, och gaf sig sjelf fången. Sabeln gafs honom åter,
han bemöttes med all heder och sändes några dagar
derefter till Indien, der en vistelseort och ett årligt underhåll
anvisades honom.
Men Dost Mohameds afgång från scenen gjorde ej den
stackars Shah Sujahs regering tryggare. Sir W. Macnaghten
erhöll nere varningar, men tycktes ej fästa någon vigt vid
dem. Engelsmännen i Kabul synas plötsligt blifvit slagna
med någon ödesdiger blindhet. Den 2 november 1841 bröt
en resning ut. Sir Alexander Burnes bodde i sjelf va
staden, medan sir W. Macnaghten och militärbefälhafvåren
generalmajor Elphinstone hade sina qvarter i truppernas
kantoneringar ett litet stycke utanför den. Resningen
skulle lätt kunnat qväfvas i första ögonblicket, men den
fick tid att vinna kraft och sprida sig utan försök från
engelsmännens sida att göra sig till herre öfver den. Sir
Alexander Burnes kunde ej förmås att tro på en allvarsam
fara ens då när en fanatisk och ursinnig folkhop belägrade
hans egen bostad. Fanatikerna voro särskildt förbittrade
mot Burnes, emedan de trodde att han handlat förrädiskt.
De beskylde honom för att under sken af vänskap ha
bedragit Dost Mohamed och fört engelsmännen in i landet.
Burnes ville till det sista ej tro, att han hotades af någon
fara. Han talade till den ursinniga hopen och sökte bringa
den till förnuft. Han blef under tumultet mördad. Jemte
sin bror och alla sina öfriga följeslagare blef han
bokstafligen hackad i stycken af afghanernas knifvar. Han var
vid sin död endast trettiosju år gammal. Ödet visade
sällan på ett grymmare sätt sin till ordspråk vordna ironi, än
när det gjorde honom till det första offret för en politik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
