Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Indiska upproret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mans besök i vestra Europa var ej en händelse utan vigtiga
följder. Han berättade utan tvifvel för sin herre, att
Englands stjerna var i nedgående, och på samma gång han
underblåste hans hat och hämdlystnad, stärkte han äfven
hans tro på möjligheten att tillfredsställa båda. Med
utgången på Azimulah khans beskickning gingo äfven Nana
Sahibs förhoppningar om framgång för sina anspråk i qvaf,
och det var sannolikt nu hans hämdplaner mognade.
Ehuru Nana Sahib ej fick pensionen efter adoptivfadern,
stod han dock ej derför på bar backe. Han hade
ärft dennes hela betydliga enskilda förmögenhet jemte
residenset i Bithur och förde här en furstlig stat. Cawnpore
besökte han aldrig, som man tror emedan han ej der skulle
blifvit mottagen med furstliga hedersbetygelser. Men mot
engelsmän som besökte honom visade han sig ytterst artig
och förbindlig, och inbjudningarna till hans fester gingo
vidt omkring bland kronans och kompaniets militära och
civila tjenare. Han sökte engelska mäns och qvinnors
umgänge och slösade artigheter på dem. Han talade ej
engelska, förstod det ej ens, men visade ett stort intresse
för engelsk literatur och historia samt för engelska seder.
Han utvecklade den mest orientaliska lyx, och dessa ord
innebära vida mer än vi efter våra vesterländska begrepp
kunna föreställa oss. Vid den tid, med hvilken vi nu
sysselsätta oss, var han endast omkring trettiosex år, men
fet och pussig i förtid och syntes lika oförmögen af
kroppsansträngningar som af hatfulla känslor. Det kan ej vara
något tvifvel om, att han hela denna tid öfvade en
förställning, vida större än den äfven i österlandet vanliga. Det
är så godt som visst, att medan han slösade artighet och
vänlighet på engelsmän utan åtskilnad, hans hjerta brann af
vildt hat till hela den engelska rasen. Han rufvade ständigt
på de oförrätter han ansåg sig ha lidit. Det är pinsamt
att nödgas tillstå det, men pligten mot sanningen tvingar
oss att erkänna, att hans klagomål voro grundade. Han
hade blifvit orättvist behandlad. Enligt alla sin folkstams
och sin religions erkända bruk hade han en outplånlig rätt
till det arf, som med oskäl och ovist blifvit honom frånkändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
