Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. »John Companys» slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgång. Några veckor efter Lucknows intagande hade nästan
alla de stora jordegarne underkastat sig. Han inskärpte
hos sina underlydande embetsmän pligten att i sin
förvaltning iakttaga så stor hofsamhet och försonlighet som
möjligt. Det i Oudh införda nya systemet var grundadt på
erkännandet af talukdarerna som ansvariga jordegare, på
samma gång det likväl så inskränkte deras myndighet, att
det blef möjligt att afskaffa gamla missbruk och skydda
jordens verkliga innehafvare och odlare. Liksom Durham,
lefde Canning endast jemt så länge, att han fick höra det
allmänna erkännandet, att han gjort sig förtjent både af
det land, han sändts ut att styra, och det, i hvars namn och
med hvars myndighet han begifvit sig dit ut.
Upproret drog med sig i sitt fall en gammal märkvärdig
inrättning, Ostindiska kompaniets styrelse. Innan
resningen blifvit helt och hållet nedslagen, hade »John
Companys» välde tagit slut. Det var i sjelfva verket längesedan
kompaniets styrelse upphört att vara hvad hon varit i
Warren Hastings’ dagar. En »Board of Directors», utnämd
dels af kronan och dels af kompaniet, höll sina
sammanträden i Leadenhall Street och utfärdade allmänna
förordningar om Indiens styrelse. Men det under parlamentet
hörande departement, som kallades »Board of Cbntrol», hade
rätt att granska och öfvervaka kompaniets beslut. Kronan
egde att utnämna generalguvernören, kompaniet endast att
återkalla honom. Detta egendomliga och måhända alldeles
ensamt stående dubbelregemente hade ej ur strängt logisk
synpunkt mycket som talade till dess försvar, och det var
att vänta, att i det ögonblick en stor kris utbröt hela
skulden för svårigheterna och olyckan skulle skrifvas på dess
räkning. Redan vid upprorets första utbrott började den
åsigt få insteg i allmänna meningen, att någon genomgripande
omgestaltning af Indiens styrelse måste företagas,
och detta allmänna intryck antog snart gestalten af en fast
öfvertygelse, att England måste taga Indiens styrelse i sina
egna händer, och att den tid nu kommit, då fiktionen om
ett handelskompanis välde måste helt och hållet uppgifvas.
Strax i början af 1858 framlade lord Palmerston en bill om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
