Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Sammansvärjningsbillen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertygad, att regeringen måste göra något, och han hade
kommit till den slutsatsen, att den oskyldigaste åtgärden
vore den bästa.
Kinglake föreslog ett amendement, som uttalade husets
sympati med franska folket på grund af attentatet mot
kejsaren, men tillika förklarade det olämpligt att vidtaga
någon lagstiftningsåtgärd för att tillmötesgå den i grefve
Walewskis not af den 20 januari framstälda begäran, »innan
huset erhållit ytterligare upplysningar om de meddelanden,
som vexlats mellan de båda regeringarna efter den dag då
noten var daterad». Disraeli röstade för billens framläggande
och höll på samma gång ett försigtigt tal, deri han
å ena sidan yttrade sig för något slags lagstiftning i ämnet,
men å den andra ej ville binda sig genom ett bifall till
den nu ifrågasatta. Billen lästes första gången. Tvåhundra
nittionio röster afgåfvos för och endast nittionio emot den.
Men innan den kom före till andra läsningen, började
allmänna meningen på ett ominöst sätt uttala sig emot den.
Det förhållandet, att regeringen ej besvarat grefve
Walewskis not, vägde tungt i vågskålen emot henne. Det
upplystes sedermera, att lord Cowley blifvit instruerad att
muntligt besvara den och att lord Palmerston ansett denna
åtgärdt klokare och mer egnad att förekomma en
ytterligare skärpning af den retade stämningen mellan de båda
länderna. Men den allmänna meningen i England stod nu
ej att blidka genom några råd till moderation. Det var en
allmän tro i landet, att Palmerston krökte rygg för franske
kejsaren, och att den fristadsrätt, som England så länge
gifvit landsflyktingar af alla nationer, skulle uppoffras på
befallning af en man, som varit glad att sjelf kunna begagna
sig deraf i nödens stund.
Denna allmänna tro vann stöd genom arresteringen af
dr Simon Bernard, en fransk flykting, hvilken genast
åtalades som delaktig i Orsinis sammansvärjning. Bernard
var född i södra Frankrike, läkare till yrket och hade länge
varit bosatt i England. Bernards arrestering kan möjligen
haft goda skäl för sig, men visst är, att den kom i ett för
regeringen högst olägligt ögonblick. Det troddes, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
