Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Lord Palmerstons sista dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Englands inre politik rådde någon tid nästan fullkomlig
stiltje. Mellan Palmerston och det radikala partiet
herskade en ständigt växande köld. Han hade ej blott
sjelf kastat alla reformtankar öfver bord, utan äfven med
de flesta af sina kolleger ingått en öfverenskommelse, att
hela saken ej mer skulle vidröras. För att trygga landet
mot möjligheten af en fransk invasion hade han yrkat på
en stor tillökning i militärbudgeten. Om handelsfördraget
med Frankrike hade han yttrat sig i förlöjligande ordalag,
och den slutna omröstningen var föremål för hans ständiga
satir. För nonkonformisternas besvär, som ännu voro
verkliga nog, hade han mycket små sympatier, och för Irlands
intresserade han sig icke alls. För allt hvad principer heter
hade han en afgjord afsmak, och för den s. k. filosofiska
statskonsten hyste han ett suveränt förakt. Verkliga
förhållandet var, att Palmerston upphörde att vara statsman
i samma ögonblick han vände sig till den inre politiken.
När han var inrikesminister och sålunda tvungen att rikta
sin uppmärksamhet på sitt departements angelägenheter,
gjorde honom hans praktiska förstånd och energi till en
mycket duglig administratör. Men i regeln befattade han
sig mycket litet med Englands inre angelägenheter och
visste om dem föga eller intet. I många ämnen, som hvar
enda offentlig person anses böra känna till, var han
okunnig som ett barn. Med utrikespolitiken var han förtrogen,
dock endast den europeiska, ty de amerikanska förhållandena
voro honom så godt som alldeles obekanta, och nästan
ända till Richmonds fall trodde han fullt och fast, att
unionen aldrig skulle kunna återställas och att en skilsmässa
var det enkla och naturliga sättet att slita hela tvisten.
När han läste någonting annat än depescher, läste han
vetenskapliga afhandlingär, ty han intresserade sig lifligt för
några vetenskapsgrenar, men den nyare engelska litteraturen
agnade han mycket liten uppmärksamhet. I de kretsar, der
han helst rörde sig, talades nästan aldrig annat än
kontinentalpolitik, och en förtroligare bekantskap med Englands
egna inre frågor skulle der varit bortkastad. När derför
ingen särskild utländsk fråga upptog hans intresse och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
