Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andar, som styra nationers öden. Han hade ministerbänkarna
till öfningsmark och hade en plats i regeringen, när andra
unga män skulle varit glada att ha haft en plats i en
operaloge. Med alla ryktbara män och qvinnor i Europa sedan
århundradets början hade han varit i närmare eller
fjermare beröring. Det var ej endast politiken som upptog
hans tankar och håg; han hade äfven ett lifligt sinne för
literaturen, för skön konst, för filosofien och historien, och
denna estetiska riktning förmådde honom äfven att söka
snillrikt och vittert folks umgänge och uppskatta deras
värde. Sålunda förblef han aldrig som Palmerston blott
och bart en politiker.
Russells offentliga bana företer en sällsam följd af
motsägelser, ja, paradoxer. På Irland var han länge känd mer
som författare till kyrkotitelbillen än som den gamle vännen
till katolikernas emancipation, i England mer som
upphofsman till små och misslyckade reformbiller än som
främjare af den stora reformbillen. I utlandet som hemma
ihågkom man honom mer som den minister, hvilken svek
Danmark och öfvergaf Polen, än som de förtryckta
nationaliteternas värme vän och trogne försvarare. Ingen
statsman kunde gerna vara en uppriktigare och afgjordare
motståndare till slafveriet i alla dess former, och likväl var i
det amerikanska folkets ögon lord Russells namn länge
förbundet med tanken på ett knappast beslöjadt understöd af
slafegarnes uppror. Denna sällsamma kontrast, denna
skenbara inkonseqvens har till stor del sin grund i det
förhållandet, att lord Russells bana under större delen af hans
offentliga lif var en ständig omvexling mellan platser i
regeringen och oppositionen. Den vidskepelse som länge
herskade i vårt offentliga lif inskränkte de högre
statsposterna till två eller tre konventionelt erkända namn på
hvardera sidan. Var det ej sir Robert Peel, måste det
vara lord John Russell, och var det ej lord Derby, måste
det vara lord Palmerston. Skulle derför statens styrelse
obehindradt fortgå, måste en statsman allt emellanåt
associera sig med personer, som han ej kunde helt och hållet
forma efter sina åsigter, och måste skenbart sympatisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
