Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Irländska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personligen på ett sätt, som kom äldre ledamöter att tänka
på de dagar, då Disraeli utslungade sina anklagelser mot
sir Robert Peel. Men ingen vältalighet och inga
beskyllningar kunde hejda den af Gladstone började rörelsen.
När man skred till votering, afgåfvos 270 röster för
amendementet och 331 emot det. Den irländska kyrkans dom
fäldes med en majoritet af 61 röster. Ett uppehåll gjordes
nu, och det användes till agitation å båda sidor.
Underhuset hade endast fattat beslut rörande lord Stanleys
amendement. Gladstones resolutioner återstodo ännu att diskutera.
Lord Russell presiderade vid ett stort möte i S:t James’
Hall för att ge uttryck åt allmänhetens sympati för rörelsen
mot den irländska statskyrkan. En mängd möten höllos
äfven af dess försvarare; men det var tydligt för en hvar,
att detta försök att försvara den irländska kyrkan ej gjordes
med någon synnerlig kraft. Denna anstalt hade i sjelfva
verket en ställning, som blef allt mindre hållbar, ju
närmare man ryckte den inpå lifvet. Hvart enda exempel
och argument, som hemtades från engelska kyrkans historia,
var endast ett nytt fördömande af den irländska. Ju mer
en engelsman kände sig manad att understödja sin egen
kyrka, dess ifrigare borde han ha varit att tillbakavisa den
irländska kyrkans anspråk på en dylik ställning.
Gladstones första resolution kom under omröstning
omkring en månad sedan lord Stanleys amendement blifvit
förkastadt. Den antogs med en majoritet något större än
den, som förkastat amendementet: 330 röster afgåfvos för
resolutionen och 265 emot den. Majoriteten för den var
således 65 röster. Disraeli yttrade helt lugnt, att
ministrarne i följd af omröstningen måste taga något afgörande
steg, och några få dagar derefter tillkännagaf regeringen,
att hon tänkte upplösa parlamentet och vädja till landet,
så snart de löpande ärendena hunne bli åtgjorda. Den
sista dagen i juli skedde upplösningen, och valen höllos i
november. Ej på många år hade ett så vigtigt allmänt
val egt rum, och dess utgång afvaktades med den yttersta
spänning. De af reformbillen skapade nya valkretsarna
skulle nu för första gången utöfva sin rösträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
