Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Den stora ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbruksarbetare höll Josef Arch der sitt tal. Han ryckte
dem alla med sig. Hans stora hufvudtanke — stor och
djerf för dem, men enkel och gammal för oss — var att
bilda en förening af jordbruksarbetare liknande städernas
yrkesföreningar. Tanken mottogs med hänförelse. Nya
afdelningar bildades hvar dag, och Arch höll oupphörligt
möten, der han talade till stora folkmassor. Ledningen af
rörelsen öfvergick helt naturligt i hans händer.
Hur uteslutande den var en rörelse af jordbruksarbetare,
hvilken obetydlig hjelp eller ledning den i början
erhöll från andra håll, och hur fullkomligt afstängd dess
skådeplats var från den yttre verlden, blir klart deraf, att
den nära sex veckor hade varit i verksamhet, innan man i
London ens kände dess tillvaro. Nu kommo »särskilda»
korrespondenter till stället och spridde ett haf af ljus
deröfver. Auberon Herbert och andra aktiva reformvänner
infunno sig på skådeplatsen och kastade sig genast med lif
och själ in i rörelsen. Möten höllos i nere byar, och Arch
fann sig ständigt omgifven af parlamentsledamöter, ledare
för politiska föreningar och andra ovanliga bundsförvandter.
Den dugtige arbetarens kraftiga sunda förstånd öfvergaf
dock aldrig rörelsens ledare, och han visade heller aldrig
den minsta benägenhet att ställa sitt företag i beroende af
någon politisk agitation. Jordbruksarbetarne mottogo
tacksamt den hjelp, de politiska ledarne gåfvo dem vid
organisationen af deras rörelse, men visade ej den minsta
benägenhet att ännu låta sitt företag utsträckas öfver dess
enkla och naturliga gränser.
Å andra sidan var det tydligt, att för så vidt jordbruksarbetarne
hade några politiska sympatier, dessa voro
för liberalismen och mot toryismen. Äfven detta var en ej
så liten öfverraskning för allmänheten. De flesta hade
trott, att en klass af varelser, som mansåldrar igenom vuxit
upp under strängt förmyndarskap af godsherrn och
kyrkoherden samt godsherrns och kyrkoherdens fruar, skulle
fått alla de politiska benägenheter de möjligen egde
intrummade i toryismens hjulspår. Stor var derför de
konservativa landtjunkarnes häpnad och förbittring, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
