Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLUTKAPITEL. 1880-1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
numera Indiens vice konung, sände en truppstyrka under general
Prendergast, hvilken på en flottilj af ångbåtar trängde
Iravaddyfloden uppför till hans hufvudstad Mandalay och utan
någon egentlig strid besatte den, tog Thibå sjelf till fånga
och sände honom till Indien, der han internerades i en stad
i det inre landet. Dermed var dock landets eröfring
ingalunda verkstäld. En nationel resning, det så kallade
dakoitupproret, utbröt under ledning af en prins af den gamla
herskarätten, och den antog en så farlig natur, att indiska
regeringen året derpå måste sända en ny expedition under
general Roberts för att kufva den. Han lyckades
visserligen vinna några framgångar öfver birmanerna, men då
de sällan vågade sig ut på öppna fältet, utan endast
opererade i smärre guerillaskaror, var resningen så godt som
oåtkomlig och uppblossade genast på ett nytt ställe, sedan
den blifvit qväfd på ett annat. Innan han lemnade den
nya eröfringen, hade Roberts sökt trygga den genom ett
väl organiseradt nät af militära posteringar. Elden glimmar
dock alltjemt under askan.
Den 18 november upplöstes parlamentet, och den 23
togo de nya valen sin början. De ådrogo sig denna gång
ett mer än vanligt intresse derigenom, att den nya
vallagen för första gången tillämpades. Nära två millioner
nya valmän, till större delen jordbruks- och grufarbetare,
skulle nu öka antalet af de röstande. De begagnade sig
äfven i mycket stor proportion af sin nyförvärfvade rätt,
och ett stort flertal röstade, som det var att vänta, med de
liberala. I några få kretsar afgjorde äfven deras röster
valet till förmån för kandidater ur deras egna led. Så
blef Joseph Arch, ledaren för hela den rörelse, som skaffat
dem borgerliga rättigheter, vald för en krets i sitt grefskap.
Om ej nere arbetarkandidater valdes, hade detta sin naturliga
grund i det förhållandet, att så få sådana kandidater
framträdde, som voro i tillfälle att åtaga sig det lönlösa
representantskapet i Westminster. De liberala erhöllo. en stor
majoritet öfver de konservativa: valda blefvo nemligen 333 af det
förra mot 251 af det senare partiet. Att valen dock ej
gåfvo dem en så dominerande ställning, som fallet varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
