Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk parlamentarism - Parlamentarismen i trångmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rösträttsutvidgningar och sociala reformer,
Cobden och Bright triumferade med sin
frihandel — med ett ord, vad man (ej riktigt
träffande) plägar kalla Englands
"demokratisering" gick oemotståndligen framåt.
Men även den liberala härligheten led mot
sin ändalykt efter fullbordad seger. Den
stora partisprängningen av 1886, när
Gladstone sköt över målet med sin homerulebill,
betecknar en ny epok i den brittiska
politikens hävder. Det var imperialismens
problem, riksenhetens sammanhållning och
utveckling inåt och utåt, som nu trängde sig
fram i förgrunden, med större kraft för varje
år, som gick. Ej heller denna kursförändring
kunde avlöpa utan båda partiernas
omgestaltning — och vad vi just i våra dagar
bevittna, det är blott en ny fas i denna
hävdvunna och naturliga process. Såtillvida
finnas inga starkare skäl än förr i världen att
utställa en dödsattest eller ens ett sjukbetyg
för den genuina parlamentarismen.
Det är egentligen blott ett tillfälligt och
ytligt fenomen i denna styrelseforms
uppenbarelse, att kortlivade ministärer omväxla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
