Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tyckte mig en dag ha lyckats rätt bra men
kände mig ej öfvertygad och vädjade till honom.
Han såg på räfven en stund och så sade han: ’Ja
du har onekligen fått håren bra men det ser ut som
om han rullat sig i dem — ej som om de växte på
honom.’
Han hade rätt!
Han tog fram sina målargrejor — aqvarell då —
och bad mig lägga upp ett gammalt räfskinn jag hade,
så ville han demonstrera litet valörmåleri.
Han började betänksamt sätta af på papperet några
färgklumpar här och der. Det skedde så ymnigt att
han för att ej färgen skulle rinna af måste hålla
papperet vågrätt öfver knäna. Han manövrerade med
sina 3—4 toner så jag började tro han bara satt och
lekte då på en gång som genom ett trolleri räfpelsen
stod klar i all sin prakt med alla sina underliga
skiftningar och besynnerligt nog föreföll så detaljerad
— fast intet hår var utritadt — att jag tyckte mig
kunna blåsa i håren för att få se den grå
bottenullen lysa fram. Här var ej alls fråga om någon
tillfällighet i den rinnande färgen, som råkade ge
illusion, utan ett fullt medvetet ordnande af tonerna.
Det var det stoltaste prof på hvad man den vägen
kunde åstadkomma — om man är stark nog.
Hvad som alltid slog mig hos Zorn som konstnär
— och han har gjort intryck på mig mer än någon
annan — var hans helgjutenhet från första stund till
den sista. Han var som ’sjelfväxt trä’ jemfördt med
utsågadt.
Han byggde ej upp sitt konstnärsskap med hjelp af
förebilder. Han såg sin egen väg och gick den fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
