Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hvilka vi här tala. Men för det andra, och för att icke
här ingå i undersökningen om dessa begrepps tillämplighet
eller icke-tillämplighet på det absoluta, hvilket vore att gå
vår undersökning i förväg, är det också lätt insedt, att de
nämnda begreppen med det relativas natur stå i så nära
sammanhang, att detta dem förutan icke kan inses och
begripas. Ty näst sjelfva varat, som naturligtvis är den
första bestämning, hvilken vi åt det relativa måste gifva
såsom på något sätt af oss förnummet, finnes väl ingen
bestämning af allmännare art än den af enhet och mångfald. Jag
kan ju icke ens tala om någonting af det, som faller inom
sinnlighetens område, utan att på samma gång tillägga
detsamma praedicatet ett eller flera. Ar det nu en känd sak,
att, när ett föremål skall begripas, det först måste begripas
till sina allmännare bestämningar och först sedan till de mera
särskilda; så inser man lätt, att det relativa aldrig lärer
kunna begripas, utan att begreppen enhet och mångfald
begripas på samma gång, hvadan det alltså inses, att en
undersökning om dessa begrepp är för philosophien nödvändig.
Härtill kommer; att dessa begrepp redan såsom blott
varande och i förhållande endast till hvarandra synas
be-höfva en närmare förklaring, om motsägelse i vårt tänkande
skall kunna undvikas. Det synes nämligen, som skulle de
utesluta hvarandra, då det, som är ett, icke gerna kan vara
flera och tvärtom. Skall nu nödvändigt ettdera tänkas såsom
praedicat åt varat — ty allt måste ju vara antingen ett eller
flera — så synes deremot det andra böra om varat negeras,
hvadan, ifall det varande är enhet, all mångfald försvinner
och icke ens kan få phaenomenets verklighet, alldenstund
redan detta förutsätter ett ofullkomligt förnimmande väsen, detta
åter ett fullkomligt, hvilket åtminstone är en tvåfald af vara,
alltså ej blott enhet; om åter det varande är mångfald, så
försvinner all enhet, men då också all förening mellan särskilda
förnimmelser, hvarmed allt tänkande skulle vara upphäfdt.
Och härmed synes oss vara ådagalagdt, att de nämnda
begreppen icke allenast kunna philosophiskt behandlas utan
äfven fordra en sådan behandling, emedan de derförutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
