Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämning, som med relativiteten skulle försvinna; så
betydde detta naturligtvis ingenting annat, än att mångfalden
vore ett phaenomen af ett annat såsom sitt väsende — t. ex.
af enheten —: men allt phaenomenellt förutsätter utan tvif*
vel ett väsende, som ofullkomligt Uppfattar det sannt och
verkligt varande, detta oftillkomligt förnimmande väsende
förutsätter ett fullkomligt förnimmande; och då detta redan
vore en flerhet af väsenden , som icke i sin ordning finge
förklaras vara blott skenbar, emedan detta skulle föra
tillbaka i en oändlig cirkel, så vöre mångfalden härigenom
redan inom det absoluta intagen. Ja, hvad ännu mera är,
samma antagande är på grund af det föregående nödvändigt
äfven för det absolutas egen skull. Ty kan icke det
relativas mångfald, enligt hvad vi nyss visade, förklaras,’ utan
att mångfalden också införes inom det absoluta sjelft; så är
det klart, att, om detta sednare icke sker, det relativa då
till sin mångfald icke är förklaradt utur det absoluta, d. ä.
man har då icke lyckats uppvisa, att det vara, som
onekligen i någon mån, om än den ringaste, tillkommer det
relativas mångfald, till sitt verkliga väsende är ett det absolutas
% eget vara, hvadan alltså jemte det absoluta kommer att stå
ett annat vara, hvartill det absoluta kommer i relation och
sålunda lider intrång i sin absoluta karakter.
Vi hafva här vidrört en hufvudsaklig svårighet vid
behandlingen af vårt ämne, den nämligen att afgöra frågan
om enhetens och mångfaldens absoluta eller blott relativa
betydelse, utan att dervid råka i motsägelse vare sig med
begreppet af det absöluta sjelft eller med philosophiens egen
uppgift. Det blir nu vidare vårt göromål att visa, i hvad
förhållande enheten och mångfalden stå till hvarandra
inbördes. Detta förhållande måste naturligtvis vara antingen
negativt eller positivt. Ar det förra det riktiga, så att de
begge bégréppen ömsesidigt utesluta hvarandra; så kunna
först och främst icke båda vara bestämningar hos det
absoluta, ty det kan icke äga hvarandra upphäfvande
bestämningar: men i sådant fall följer också af mångfaldens
uteslutande från det absoluta den redan förut uppvisade omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
