Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små kapitel om konsten att lära känna en katts psyke - I. Om kattspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 2C)
kaler beträffa, är det a, e, i, u och å, som i
synnerhet återfinnas i kattens eget språk, samt
konsonanterna 1, r, s och t. Även, om man
sä vill uppfatta det, c och z. Därför böra dessa
bokstäver också användas av oss i vårt tal
till katten, i det man får bilda eller vränga
till de ord vi önska att katten skall förstå.
Och kattens namn bör ha ljud av dem. — Men
viktigast av allt äro s- och sch-ljuden. De så
att säga krydda hela anrättningen.
Engelsmännen ha haft riktig förståelse för
detta, då de givit katten smeknamnet Pussy,
likaså i Frankrike, där kattnamnen oftast anta
ljudformer som Poussie, Zezette o. 1. Även vi
locka ju katten med kiss-kiss-kiss eller miss,
miss. Men det är meningslöst att döpa en katt
till Odén, därför att han händelsevis är enögd
— som jag hört exempel på. Utmärkta
kattnamn äro alla med s som tydlig konsonant i:
Bis, Puss, Liss, Måns, o. s. v. Därnäst de med
a och litet rullande 1 i: Malle, Palle, Kalle,
också Grålle, Olle, o. s. v. Helst böra
namnen vara enstaviga, så det lättare kan ingå
en kommandobetoning i dem, ungefär som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
