Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små kapitel om konsten att lära känna en katts psyke - I. Om kattspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 HENNING BERGER
sig förrän ]ag fortsätter, överhuvudtaget har
han blivit en talkatt, så att säga, och jag
bleve verkligt ledsen om han e| följde mig
ut i tamburen, då jag skall gå ut, och sade
adjö: ao, kårr, kårr samt hälsade mig
välkommen vid hemkomsten: miau-grau-miau.
En sak är säkert, åtminstone för mig: det
finns ett kattspråk mellan djuret och
människan, om den senare vill acceptera det. Och i
all ofullkomlighet är det väl i alla fall ett
ganska vackert resultat att kunna fråga sin
katt och få svar:
— Zeppo, vill du ha mate?
— Nej.
— Vill du inte ens ha lever? Eller nyre eller
hummer?!
— Nej, jag är törstig.
— Vill du ha vand eller melke?
— Jag vill ha vatten.
— Här har du.
— O, tack! tack!
Det gives också ett kärleksspråk. Katten har
i de ögonblick, han behärskas av verklig
ömhetskänsla för husbonden, eller någon annan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
