Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ’ HENNING BERGER
Tjänsten plågade honom mer än någonsin.
Och hemmet var ej mer detsamma. Ett
instrument hade försvunnit, flyttats bort till
främ-mand ort, förstummats, det tonade ej mer inom
hans väggar. Inga förvandlades, hon blev
tystare och tystare, mer fjärrskådande, mer
tillbakadragen. Hon gick också mer ut, läste
också mer, böcker som han ej förstod. Hon
fick underliga intressen, högtspända, fulla av
feminism, liksonj böckerna, hon började tala
om ting i ett språk som han ej begrep och som
gjorde honom rädd. Stundom, när han satt
där och skrev, förekom det honom att han
var änkling för andra gången, att också Magda
var död och att han var ensam i huset. Det
blev han också, förrän han anat — eller rättare
aldrig anat. Ett år efter Magdas giftermål och
avflyttning till Wildesheim lämnade honom
hustrun utan ett ord för att aldrig komma
tillbaka. Ett brev, hon skrev, innehöll inga
förklaringar, men det var skrivet utan hjärta,
utan puis, utan blod. Rakt på sak: nu går jag,
kan inte annat, farväl. — Nästa dag erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
