Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
06 ’ HENNING BERGER
eller förtal. Han undvek också alla deras
gemensamma bekanta, öppnade icke, och
besvarade följaktligen ej heller brev. I verket
kallades han ej mer »ogräset» utan »olyckan».
Lika litet som självmordstanken fullföljdes,
hängav han sig till alkoholen, ehuru den
tanken låg nära till hands. Men nej, en underlig
självbevarelsedrift avhöll honom: han ville ej
förfalla, han tänkte återigen på dottern, på
tjänsten, på hoppet... Och så blev han en
enstöring, en figur som klippt ur en gammaldags
roman, och då han nu ej längre behövde
extrainkomst, utfyllde han de långa ensamma
aftnarna med läsning, blev en sorts bokvurm i
smått, som måste köpa nya bokhyllor och hos
vilken halva natten den gröna läslampan brann
och Jakob ömsom spann och snarkade i
pip-röken. Han prisade sig lycklig att han hade
Olga — annars hade det eji gått. Bara inte
också hon — Han vågade inte tänka ut tanken.
Och om kvällarna, när han inte orkade läsa
längre — ögonen hade börjat bli litet
besynnerliga, han såg bättre på långt håll, än på nära
— småpratade han med Jakob. Egentligen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
