Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 ’ HENNING BERGER
lukt, är favorit. Alla blomsterdofter accepteras,
men få ej påtvingas — katten skall själv välja.
Men hittar han något som är oemotståndligt
så går det också löst. Granbarr, till exempel,
eller en viss slags mossa. Liksom med
va-leriana, rullar han sig på denna fläck, borrar
nacken in i den, spinner högt och gräver nosen
ned, ingnider hela kroppen därmed. Zeppo
älskar Azymolstimulans i huvudet och att den
kammas väl in. Han kan också länge vädrande
meditera över ett tömt benedictinerglas.
Skulle det vara något fel med en eller annan
rätt, säger honom, som redan sagts, lukten
genast detta. Ett par gånger har det hänt att
jag — som dock törs smickra mig med av
naturen goda sinnen i allmänhet, lukt och smak
i synnerhet — omöjligt kunnat finna något fel
med mat, vilken portion katten ratat. Det
visade sig sedan att katten hade rätt — hans
lukt — jag blev lätt matförgiftad i båda fallen.
Särskilt konserver, och sådana som katten inest
av allt håller av: sardiner, hummer, gåslever,
smakar jag aldrig om Zeppo ej säger god
för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
