Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ’ HENNING BERGER
viaturen och det åskade i »den liggande
harpans» stränginnandöme. Violinen är också en
kisses vän — men ej en mässingsorkester!
Överhuvudtaget lär sig en kisse, tack vare
hörselsinnet, alla ljud. Jag kan vissla på Zeppo
som på en hund, och han kommer genast.
Jag kan också jama på honom som vore jag
en kärlekskrank marskatt, och han lystrar. Intet
naturljud är honom främmande sen han hört
det en eller två gånger, och han klassificerar
det och afficieras ej därav: en
autoniobil-trumpet eller ett bösskott. De flesta djurarter
förbli ju dödsskrämda av vissa ljudfenomen,
beroende på dålig hörsel. Till kattens hörsel
— liksom till hans övriga sinnen, sluter sig i
detta fall hjälpande hans utsökta minne.
Synen torde inte ens en kattfiende förneka.
Katten ser allt.
Men han ser inte detaljer på långt avstånd.
Han märker all rörelse men kan ej. urskilja
konturer. Som de flesta djur lär han sig ej
ansikten. Lukten skall till hos de flesta. Hos
katten tillkommer såtillvida synen att han
genast igenkänner den för personen känne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
