Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 59
sen, ett par tre centimeter, ständigt uppböjd
i rät vinkel, som vore den en hakspik. Det är,
som sagt, ett rastecken liksom de svarta tårna
och fläcken i gapet. Intet märkvärdigt alls.
Märkvärdigare är att katten är vänsterhänt.
Dock ej av lyte. Jag skulle hellre vilja säga
av klokhet, för att spara högertassen till
allvarligare saker, ser det ut som. Om Zeppo
vill hjälpa sig upp på divanen, sker det med
vänster framtass, eller vill draga ner något till
sig, eller tar en bit mat ur fatet ut på golvet,
eller vid betydelselös lek o. s. v., alltid den
vänstra »handen». Men gäller det något att
slå, till exempel att fånga, eller att skrämma,
då användes den högra, säkerligen kraftigare
tassen (se ovan omtalade bilden i bildmaterial:
— som ej föreställer Zeppo — Katt och
huggorm).
Den alltid krökta svansspetsen fick för resten
en imitation, vilken visar att konsterna äro
många, men knepen fler, och i vissa fall kunna
tillämpas genom anpassningsförmågan hos en
katt. En norsk författare, vilken, som många
av hans kolleger bland landsmännen, satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
