Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 ’ HENNING BERGER
han upp, klädde sig och lämnade huset.
-Jakob jamade ynkligt. Han trodde förmodligen
att nu var allt förbi.
Brennessel gick ned till doktor Åsman,
lämnade nyckeln till sin dorr, och tackade än
en gång för all visad vänlighet.
— Jag är så tacksam, stammade han,
doktorn vet inte vad denna människa betydde för
mig« JaS har inte själv vetat det, förrän nu
— då det är för sent...
Underlig kurre, tänkte Åsman, men — men,
han är kanske i alla fall en människa —
Efter begravningen, där Brennessel tyckte
sig på en gång vara på Olgas, sin egen och
Jakobs, kom en oanad tid av besvärligheter.
Det befanns nästan omöjligt att få en lämplig
husjungfru. På två månader hade han fem
stycken och ingen dugde. Det var värst med
katten. När Brennessel kom hem fann han
honom gömd under sängen, ruggig, med
sorgsna ögon, jamande som ville han berätta hur illa
han farit och registratorn tvivlade ej på att
pigan slagit honom. Krångel och beskärmanden
var det över hur kinkig katten var: med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
