Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 183
Natten kom och var en enda marritt för
såväl herre som tjänarinna. Tio gånger steg
sekreteraren upp: han hörde tydligt Jakob
jama. Han hörde för resten katten överallt,
hur den gick och tassade, hur den hoppade
upp på en stol och ned igen, hur den lapade
mjölk och gnagde torskhuvudet, hur den
vässade klor och hur den strök sig mot
dörrstolpen. Ja, en gång vaknade han och kände
Jakob tydligt i sängen: den låg och tyngde
på hans fötter. Men mest var det ljudet av
en jamande liten katt ute i trädgården. På
morgonen drömde han att Jakob nosade
honom i ansiktet som om han ville ge honom
en kyss och Brennessels hjärta spratt av
glädje och lycka. — Men Jakob var
alltjämt borta.
Även gamla Tilda hade vankat omkring ute
i täppan: hon hade tydligen hört katten. Hon
hade till och med tyckt att Jion sett hans
lilla ludna skepnad under vinbärsbuskarna.
Hon var alldeles förgråten — hon ansåg att
hon var orsaken till Jakobs försvinnande,
enär hon sist sett honom. Han hade gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
