Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 185
Det var en klar och vacker dag, en smula
kyligare än vanligt, och fjärden »visade
skjortärmarna» som befolkningen sade, när vågorna
vände vitändan till. Det var ungefär samma
tidpflinkt som den sommaren, då sekreteraren
känt en så intensiv lyckokänsla över
tillvaron och bakefter blivit så oförklarligt
skrämd. Ja, i själva verket kunde det vara
samma dag som då, hösten anmälde sig,
Inga och Magda voro ute i skogen, han var
på väg till villan, till hemmet. Olga gick och
lagade kvällsmaten — hon gick ner till
brunnen — han skulle röka en pipa medan han
väntade på sina kära... Tiden fanns inte,
bakåt eller framåt var detsamma, den stod
stilla: de lyckliga räkna ingen tjd. Vad vägen
var vacker, nu som då, nästan overklig i
dagern av de första röda och gula bladen.
Nu krökte den — och där, där låg hans hus,
han måste luta sig mot ett träd, allt var som
förr — som förr i livet. Inga människor
syntes heller, gudskelov, till, han kunde se
så underlig och sentimental ut som helst, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
