Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 205
sista åren uppvisats i överväldigande antal hos,
snart sagt, jordens alla nationer — var ha de
haft sin själ under denna fasans period, och
om den fanns, hur skulle man månne tänka
sig en sådan slaktarsjäl? Varför skulle de
tåliga, fredliga djuren vara själlösa? Varför
skulle ett träd, en blomma, en fjäril, detta
underbara mästerverk i färg, form, teckning,
icke ha en själ? Är rosen själlös, när dess
doft för tanken på paradisets nejder? Vem vet,
om ej det fattiga nakna grässtrået döljer en
själ, ja, de små, miljontals sandkornen, vilka
kunna glänsa som diamant och guldstoft — de
ha måhända också en »själ», likaväl som
krypens rudimentära hjärnor kanske gömmer en
slags själ? Jag vet intet, jag anser mig veta
mindre än dessa andra, men jag tvivlar icke
mer på något — utom möjligen på människan.
En teolog och en biolog, med min, ignorantens,
respekt precis lika fördelad på båda de lärda
parterna, kan förklara och bevisa bäst de
vilja — jag läser mig säkrare till min
över–tygelse i ett par djupa och sorgsna djurögon,
än i deras vetenskapliga folianter. Och alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
