Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2 HENNING BERGEfc
zius son, och hans katt Bis — ett utmärkt
namn, inte minst för en aktörs husdjur. Bis
var en underlig katt. Den kom en natt in
genom M:s sängkammarfönster, en trappa upp
i hans villa, och stannade. Den blev god vän
med en papegoja, som den pratade med,
också med bulldoggen Buster, vilken den tillät
sitta på sig, och den var oerhört stark. Den
tyckte om att man lyfte den i svansen (se
bildmaterial) och den promenerade ensam i
Fredriksbergs stora park. Nu har Bis mist
sitt humör — hans namn förmår ej åter
framropa på livets scen den store konstnären.
Då jag nyss talat om »bibliotekskatter», så
att säga, förtjänar framhållas ett par svenska
dylika, hemmahörande i Stockholm — båda
att återfinna i »bildmaterial». Den ene är
Sveriges främste inkunabelkännare och
samlare, som Kungliga Biblioteket står i
tacksamhetsskuld till för många goda förvärv,
direktör Börje Israelsons katt, Kill (ett utmärkt
kattnamn!), vilken som man ser är så gott
som bibliotekarie. Den är dessutom en bra typ
på svensk katt, liksom den andre i ordningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
