Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE TIDSKIFTET
KAPTEN GEORG LETSLER
XXIX.
Ljumma sommarvindar fläktade omkring den ensliga
klippan i havet.
Ännu skimrade här och där en daggdroppe på den
vaggande havstången vid Johannisskäret, solen började redan
värma tisteln och granitblocket, på vilket ensligen plägade
sitta. Men hans plats var ännu tom.
Före solen hade dock Västraö-Nisse varit uppe för att
sÖmma sina skor och lappa sina tröjor. Men under det
han nu som bäst vässte tråden, rörde det sig i nästa rum.
I en blink slängdes sko och syl undan, och med ett
hjärte-vänligt leende på läpparna skyndade han in i
grannkamma-ren.
Letsler satt halvklädd på sängen. Han nickade åt Nisse,
och Nisse nickade tillbaka och lade några kol till
kaffepannan i kakelugnen.
Ack, huru förändrad var ej Letsler på dessa fyra år
—-huru än mer förändrad mot vad han var, då han för tolv’
år sedan ankom till Graverna!
Detta iskalla ansikte, detta förstelnade, mörka och omilda
väsen, som utmärkt honom vid hans bosättning på denna
klippa, fanns icke mera. Lika litet syntes spåren av den
djupa mjältsjuka, den stora förslappning till kropp och
själ, som sedån lade sina band på honom. Letsler, i detta
stadium av sitt liv, syntes hava kommit till slut med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
