Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaktande Kom tagit sig en kvarts timmes promenad på
däck, gingo de åter ned.
»Varsko om någon förändring inträffar, gossar !» var
kaptenens sista order.
En stund förflöt under samtal mellan de två vännerna,
till dess en röst uppifrån trappan rapporterade: »Tjockan
lättar, kapten — en fyr syns i lä!»
»Det är Kullens!» sade Georg.
Men gubben skakade på huvudet och yttrade misstroget:
»Nej, nej, kapten, det är inte möjligt — det måtte vara
en synvilla: vi kunna inte vara så nära.»
»Det skola vi väl snart få se!» Och Georg var i ett
språng uppför trappan, efterföljd av gubben... »Nå, vad
säger farbror nu?»
»Jag säger, att detta är högst besynnerligt! Visserligen
gjorde hon under förra vakten 9 k 10 knops fart, men så
fort tycker jag ändå att vi inte kunde ha hunnit...
Strömmen måtte ha satt oss betydligt i syd-sydostvart... En
seglare kan det inte vara — därtill är ljuset för stort. M^n
konstigt är det!»
»Det är Kullens fyr, farbror, eftersom det icke kan vara
något annat!» sade Georg i bestämd ton och inom sig
litet förargad över så många onödiga anmärkningar. Ocn
omedelbart härpå utdelade han sina order: »Brassa fullt
på för’n, stick ut ett rev i märsseglet — håll kursen!»
Och i det han åter vände sig till gubben, tilläde han: »Vi
behöva raska på nu, om vi skola hinna Sundet till
morgonen: i soluppgången stillnar vinden, och då sätter
strömmen oss tillbaka ut i Kattegatt!»
»Jag blir kvar här uppe under den återstående delen
av vakten!» sade Georg. »Gör mig därför till viljes,
farbror, och gå ned och ta en liten tupplur! Längre fram
mot dagningen skall väl j ag också kasta mig ned, så att
j ag icke ser för ruskig ut när vi komma fram till
Helsingör.»
»Nej, jag lägger mig ej!» svarade gubben kort, i det
han alltjämt fortfor att stirra på fyren. Så fortsatte han:
»Jag går bort åt skansen och tittar mig om litet!»
Med kavajen tätt svept omkring sig, vandrade Georg av
och an. Hans öga blickade ut i den mörka natten och
överfor ofta den ensligt glimmande fyren, som skulle vägleda
hans färd över de skummande fälten... stundom
spändes det åter på de spöklika masterna, som för varje lyft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
