Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyget och arbetet, så snart det kan begynna. Det var väl
svårt att på detta sätt skiljas från mina raska gossar, men
vill Gud, så träffas vi åter i vår på Elvira Kornelia!»
»Herr kaptenen vill således, att briggen fortfarande skall
resa under sitt nuvarande namn? Om jag finge omdöpa
den, skulle den endast heta Fanny, emedan denna älskvärda
och högst intagande varelse väl bör ha den rättigheten att
se sitt namn ensam pryda sin trolovades fartyg!»
»Fröken förvånar mig i dubbelt avseende! Jag är icke
förlovad, om än min tro blivit ägnad ett visst föremål!
Men fröken talar ju om Fanny liksem fröken hade sett
henne?»
Härvid rodnade han starkt: Fannys namn kunde inför
Elvira icke gå över hans läppar utan att blodet kom i
rörelse.
»Och om jag det hade... vore det något så märkligt?»
»Ja, sannerligen — jag skulle icke kunna förklara en
sådan tillfällighet!»
»Men j ag kan göra det mycket lätt... I somras befann
sig Vendelas hälsa så svag, att läkaren ordinerade
havsbaden vid Marstrand. Jag var snart övertalad att göra
sällskap. Och under vårt vistande i den lilla staden såg
jag mamsell Holmer på en bal, dit hon åtföljdes av sin far
och ännu en annan person, den jag skulle hava ansett som
en inklination, ifall jag ej varit bättre underrättad.»
Georgs ögonbryn sammanrynkades lätt. Fanny på bal
i Marstrand... Fanny, som han trodde tillbringa hela
sitt liv i saknad! »Och på denna bal åtföljd av
jaktlöjtnanten?» utbrast han högt.
»Alldeles — en icke så obetydlig person, minsann !
Jag-måste likväl, för att hämma all svartsjuka, underrätta
kapten Letsler att, ehuru man allmänt ansåg partiet mellan
jaktlöjtnanten och mamsell Holmer såsom avgjort, min
blick likväl genast upptäckte, att hon i högsta grad fann
sig besvärad av hans efterhängsenhet.»
»Vad fröken är god, som meddelar mig detta!» yttrade
Georg, och Elvira såg hans öga tindra av glädje.
»Ingen godhet alls, min bäste kapten Letsler: jag är
hjärtligt glad att kunna giva denna tröst just nu, då herr
kaptenen i följd av de föregående motgångarna så väl
behöver den.»
»Jag begagnade tillfället», fortsatte hon, »att få göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
