Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den familj, som så länge, ehuru i olika grenar,
innehaft Helgenäs.»
»Trappan», frågade Georg undrande, »vad betydelse kan
den hava? Jag erkänner dock gärna, att stenarna hava en
märkvärdig både bredd och längd.»
»Det är heliga stenar, herr kapten! I en avlägsen tid,
sonv ingen nu vet eller minns, rövades de från någon
kyrka. Det är gravstenar... och mången natt, då jag stått
här nedanför, har jag känt liksom en liten rysning och
tänkt: Om de skulle lyfta sig så varliga och en vit skepnad
resa sig upp!»
»Jag ville aldrig ha de trapporna, om de voro mina!»
utbrast Georg, vars dragningskraft åt det underbara hade
en liten släng av vidskepelse.
över den gamle trohjärtade förvaltarens anlete flög en
glädjestråle, och smått för sig själv mumlade han: »Jag
spår, att I snart kommen till ro!» Men högt sade gubben:
»Gud give, att någon av godsets forne ägare tänkt på
samma sätt! Men de hava alla skrattat åt traditionen, som
säger att innan stenarna blivit sänkta ingen varaktig lycka
skall blomstra för den, som besitter Helgenäs.»
»Besynnerligt! Nå, har denna spådom uppfyllts?»
frågade Georg och kunde, i trots av de flyende minuterna, icke
avhålla sig från att sätta sig på trappans nedre avdelning,
varvid han forskande såg på gubben.
»Den har uppfyllts på ett kännbart och svårt sätt!
Egendomen har gått härs och tvärs i ägo. Nuvarande baron
kunde väl aldrig påräkna att få den, men som olyckan var
framme, tillföll den ändå honom. Han är den fjärde
ägaren i min tid. Men när fröken Elvira gifter sig, går den ur
familjen på mansidan.»
»Finns då ingen gren mera», frågade Georg med häftigt
klappande hjärta, »som kan räkna sig i släktskap?»
»Nej, ingen!» avbröt gubben suckande.
»Och den, efter vilken kommendörkaptenen ärvde
godset, hade ingen arvinge?»
Gubben betraktade med forskande blick den unge
kaptenen. Därefter sade han: »Icke, så vitt vi veta — han dog
utrikes ... Innan dess föreföll dock ett och annat... Men
klockan skrider väl till halv ett, och jag uppehåller herr
kaptenen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
