Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig förgäter jag den dag då vi skildes!
Flera veckor försvunno. En glad och trevlig
brevväxling hade just kommit mig att glömma avskedsstunden, då
en längre tystnad inträffade från Richards sida, som satte
mig i stor oro Redan ansåg jag, att våra onda aningar
hurit frukt och stod i uppsåt att resa, då jag fick brev,
men ett brev, som på mig gjorde eft pinsamt intryck. Varje
•dess rad inblåste i min själ den första låga känsla, jag
ännu hyst: denna känsla var avundens. Jag hadé trott,
att Richard, under vilket förhållande som helst, aldrig
kunde känna en oblandad lycka, då vi voro skilda, men detta
brev, däri han medgav, att han under en hel månad
förgätit vänskapen för kärleken, var genomandat av ett
sådant sällhetsrus, att jag icke betvivlade, att han nu kunde
leva fullkomligt lycklig, antingen jag vore nära eller
f j ärran.
Ett år förgick. Richard bjöd mig med enträgenhet till
sitt bröllop. Jag kunde ej underlåta att infinna mig.
Då jag lämnade Helgenäs för att anträda denna resa,
låg mörker över min själ. När jag återvände, var det än
mörkare.
I ett litet lanthus på Selands kust stod Richards
bröllop, och i samma lanthus bodde han med Leopoldine, sin
hustru.
Leopoldine tillbad den man, hon valt. Han förgudade
sin unga maka, och bägge förtjänade ömsesidig lycka, ty
bägge voro ädla, som kärlekens avbilder böra vara. Men
finnes det ett paradis utan ormen?
Vid denna tidpunkt — jag hade nyss fyllt tjuguett år
— kände jag icke passionen mera än till namnet. Men
jag såg Leopoldine under flera veckors sammnnvaro och
fick på en gång lära känna tre förfärande fiender till mitt
lugn: kärlek, svartsjuka och självförakt.
Richard, himmelsvitt skild från en för mig så
kränkande misstanke, förde oupphörligt den tjusande kvinnan i min
väg. Han ville, att en förtrolig vänskap skulle äga rum
även mellan hans vän och hans maka.
Och min onda ande tillät, att Leopaldine också häri var
likstämmig med Richard. Ju mer jag vek undan, desto
mer sökte hon mitt sällskap för att övervinna den lilla
motvilja, vilken jag, såsom hon i sitt rena sinne trodde, hade
fattat mot henne för det hon berövat mig främsta rummet
i Richards hjärta. Jag lät henne tro så. Ty min själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
