Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brottslig dager. Emellertid funnos inga bevis i denna
mörka sak: den kunde aldrig utredas. Det hette, att Richard
fallit genom en duell, som mellan oss ägt rum i hans
kammare, och till en sådan förmodan ville de bägge
avskjutna pistolerna giva anledning. Men det ansågs även
möjligt, att jag utan alla förberedelser skjutit honom och
sedan, täckt av samvetet, velat avhända mig själv livet.
Andra åter ansågo för sannolikt, att Richard avlossat bägge
skotten. Slutet av brevet till hans hustru visade tydligt ett
på förhand fattat beslut.
Efter att ett år hava varit häktad dömdes jag att plikta
för försök till självmord och återfick friheten, men saken
hänsköts till framtiden. Min heder var för alltid fläckad.
Jag återvände till mitt gamla Helgenäs, slöt mig strängt
inom mig själv, umgicks ej med någon, talade med ingen
utom Ignelius och var vid tjugufem års ålder en
enstöring till kropp och själ, en människa med förtorkat hjärta,
utan hopp, utan framtid och — värst av allt — utan
samvetsro.
Och till och med under detta eländiga slags liv måste
jag darra. När som helst kunde målet ånyo upptagas.
Skulle måhända rättvisans tjänare åter igen flik för flik
blotta den dödstavla, som låg i mitt hjärta?
Ett obestämt begär, framkallat av en fast vilja att ej
bliva mera skymfad än jag redan blivit, förvandlade sig
slutligen till ett slags fix idé att hädanefter leva som
eremit. Jag lät inreda ett par bottenkamrar i tornets norra
sida, och detta var den enda förströelse, som för någon
stund förmådde sysselsätta mina tankar.
Inom dessa kamrar, där jag i havets våg hade framför
mig en ständig bild av mitt inre liv, stängde jag mig undan
världen; liknöjd för vad färg man gav åt denna min
självvalda fångenskap.
Min hälsa började vackla. Skulle mitt lidande snart
ändas? O nej, det blev icke så väl! Däremot förvirrades
mina sinnen så småningom till den grad, att jag bävade för
den rysliga möjligheten, att även jag skulle få flytta till
en sådan boning som den, vilken upptagit Leopoldine.
Jag motsatte mig ej längre Ignelius* böner, utan lät
övertala mig att resa ut i främmande länder.
Bland alla andra förryckta idéer, som under denna period
hemsökte mig, svävade även den tanken, att jag borde
giva Helgenäs en annan herre, och, i det jag utgåve mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
