- Project Runeberg -  Enslingen på Johannisskäret. [Förkortad utgåva] / Vol II /
84

(1916) Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

språk på det, som hon en gäng kan komma att bära,
dä hon bortlägger sin fars.

Du förstår, Georg, det intryck jag erfor!

6.

Nu, min son, har du genomgått första avdelningen av
mitt liv. Du har sett hur de oberäkneliga följderna av en
uraktlåten stränghet mot det första farliga intrycket slag
för slag fallit över mitt huvud. Detta har varit min
synliga, av världen kända historia.

Hör nu en annan, vilken aldrig förr kommit utom
gränserna av min egen värld, en historia, som för evigt stannar
mellan dig och mig!

Fjorton år hade framglidit, sedan solen uppgick över
den blodiga morgonen på Sorgenfri.., Under de tvenne
sista hade jag ej lämnat Helgenäs.

Då uppvaknade i mitt bröst en underbar längtan att få
skåda Richards och Leopoldines gravar.

Och jag reste.

Denna gång tog jag icke den väg, som jag fordom
färdats, utan skar längre in i landet, för att så småningom
bereda mig på återseendet av en plats som icke skulle
uppriva mitt hjärtas sår — de voro aldrig läkta — utan i
stället komma dem att blöda ännu mera.

Jag vill icke uppehålla mig vid små detaljer eller de
känslor, som denna resa framkallade... Jag skyndar till
den sista utvecklingen.

Mycket tidigt en morgon hade jag, för att under dagens
hetaste timmar kunna rasta ut, begivit mig från mitt
natthärbärge, då jag, vid det jag följde krökningarna av en
enslig skogsstig — åkdonet var redan förut — oförmodat
befann mig på en fri plats, där flera uppslagna bänkar
förkunnade, att jag vore i närheten av någon lantgård.

Från den höjd, varpå jag stod, hade jag fullkomlig
utsikt över dälden. Jag upptäckte ett vackert hus, omgivet
av trädgårdar.

Utan tvivel skulle jag följande ögonblick hava fortsatt
min vandring, om jag ej hastigt fängslats av en syn, som
på mitt vid den tiden sträva sinne gjorde ett välgörande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free