Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7-
Hitintills var det endast en brottslig förblindelse, en
förskräcklig olyckas straffdomar som berett mitt livs elände:
ännu var det icke det nakna brottet. Jag hade ännu icke
gjort mig skyldig till något, för vars upptäckande jag
behövde darra: tvärtom hade jag ju i fjorton år darrat
därför, att rätta sammanhanget av den mörka tilldragelsen
på Sorgenfri icke kunnat bliva upptäckt och utredd.
Men, min son, från denna afton daterade sig min
egentliga gemenskap med avgrunden.
För första gången företog jag mig att med en oskyldigt
lidandes behov bit för bit sönderplocka det förflutnas
händelser och granska deras inverkan på mitt liv under dessa
fjorton år och deras inflytande på själva detta ögonblick,
då jag stod färdig att mottaga en ersättning för alla de
omätliga kval, som jag, berövad min heder och
medmänniskors aktning, nödgats utstå utan att äga ringaste medel
till mitt rättfärdigande.
Vore jag väl skyldig att lida mer än jag redan gjort?
Vore jag ej skyldig denna unga flicka, för vilken min
kärlek, vid minsta skymt att förlora henne, stegrades till en
nästan otämjelig passion, vore jag ej — just jag, som
genom en kedja av oberäkneliga händelser blivit den, vilken
berövat henne allt — skyldig att också återgälda henne
allt! Och hur gjorde jag detta, om jag ryckte den
välgörande bindeln från hennes ögon, sällheten ur hennes hjärta
och störtade henne, som trodde sig stå på tröskeln till
lycksalighetens tempel, åter ut i det kalla livet och sade henne:
»Glöm din dröm, förgät vad du hoppades, ty jag är
indirekt dina föräldrars mördare!»
Jag — se där ett brott, för vilket ingen bot kan finnas
— stridde alltför lamt. Jag ville till vad pris som helst
smaka sällheten: jag hade ju aldrig erfarit huru den
kändes.
Sedan jag hunnit till den förskräckliga
överenskommelsen med mig själv att ej strida, utan att för min egen
lycka offra Nicolines, voro mig medlen nästan likgiltiga.
Baron von U. måste för evigt försvinna och så
utplånas, att jag aldrig genom någon oförsiktig häntydning
komme att väcka Nicolines misstanke om en dubbel tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
