Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste ut, och med vansinnig makt drogs jag till Sverige
och till mitt förlorade, mitt evigt saknade Helgenäs.
Jag föreslog Nicoline att vi skulle göra en färd till mitt
fädernesland — ej ens för den korta tid som därtill
åt-ginge, kunde jag skilja mig från henne. Men jag sade
henne, att det ställe, varefter jag isynnerhet trånade, icke
utan den djupaste hemlighet kunde mottaga oss och jag
hänsköt till hennes kärlek, till vilken jag aldrig förgäves
vädjade, om hon för min skull ville dela en liten tid även på
denna plats.
Vad försakar ej den älskande kvinnan! Likväl släppte
hon mig icke utan de enträgnaste böner, att jag måtte säga
henne varför besöket skulle bli så hemligt. Men då hon
därvid såg mig upprörd, förebrådde hon sig sin önskan
och gick att genom tusen • små uppmärksamheter gottgöra
den smärta, hon tillfogat mig.
I brev till Ignelius, med vilken jag ännu stod i
förbindelse, underrättade jag honom om mitt djärva beslut.
Och hans svar försäkrade mig, att de bägge tornkamrarna,
i vilka jag en gång förut levat, av honom skulle ställas i
bästa ordning och att det bure så mycket bättre till som
kommendörkapten var ute på en expedition och gamla
friherrinnan sällan hemma. Detta fruntimmer var en vår
avlägsna släkting och då värdinna på Helgenäs. Likväl
borde ankomsten ske nattetid.
Nu upplevde en gnista glädje i mitt hjärta, och jag
trodde, att, om jag än en gång finge andas luften inom
murarna av min släkts gamla stamsäte, jag skulle känna
mig bättre till mods och bliva mera lugn ... Ack, min son,
dessa ord förråda för dig, att jag ej mera var lycklig! Jag
behövde något nytt, varmed jag kunde döva mina kval.
Osedd i natten, trädde jag — den döde — med de
mina över tröskeln till mina fäders hem, nu mera icke mitt.
Nicoline fann sig ej väl av luften i tornkamrarna. Det
led redan mot hösten: vi kunde därför sällan insläppa frisk
luft. Och således, då jag såg henne lida, om än så
obetydligt, var även den fattiga glädje, jag trott mig få njuta här,
också förlorad. Allt vad jag företog mig, måste åtföljas av
ånger.
Ignelius vann dessutom hennes bevågenhet, emedan han
älskade dig nästan lika mycket som hon själv gjorde.
Beständigt förde han till dig nya leksaker, och likväl har
bilden av honom nog helt och hållet fallit från dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
