Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AV DE TVÅ
L.
Stormens brus, havets gny, bränningarnas dån hade
tusen gånger för Georgs öra sammansmält sina starka
ackorder, men ännu aldrig hade denna musik förmått döva
honom.
Men nu, med ögonen fasthäftade på dessa blad, vilka
innehöllo blott den korta sagan om ett människoliv, kände
han sig i denna tryckande luft omsusad av lidelsernas
bränningar, sorgens vejämmer och ångerns kval — så dövad, så
slagen, att allt i oreda sammanblandades för hans sinnen.
Äntligen kom en vägledande stråle att lysa honom: det
var den första rediga tanken, och det var ej någon självisk
tanke:
»Och jag, jag har icke skyndat till min olycklige, min
beklagansvärde far! Jag har låtit honom, som i ändlösa
år förtärts av själsmarter, vara utan tröst, då det likväl
längesedan stått i min makt att öppna dessa papper och
hasta till honom! Till slut har jag gått här i flera veckor
och drömt, medan han suckat och längtat efter min
återkomst... Men jag skall resa — jag skall resa genast i
morgon!» Dock, på en gång stod för hans ögon bilden av
Elviras bleka ansikte med de konstgjorda rosorna, bilden
av den där bloddroppen, som ilade från hennes arm nedåt
den lilla fina handen, och minnet av hennes blick och
minnet av hennes ord: »Gå, gå — vi äro skilda!»
7 B Enslingen på Johannisskäret 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
